En lördagskväll i förorterna

Under Lähiöfest17 ordnade både lokala förmågor samt större företag intressanta evenemang för förorternas invånare och intresserade. Jag tog även tillfället i akt att delta i några, som för mig verkade intressanta. Så en lördagskväll i september tog jag metron ut till Nordsjö.

 

I Nordsjö ordnade K-Market en pop-up restaurang, ”Safka”, i gymnasiebyggnaden intill köpcentrumet Columbus. Trots att jag var helt utomstående och inte har några personliga knytningar till Nordsjö kände jag mig välkommen när jag steg in i gymnasiet och de många funktionärerna visade mig hur konceptet funkade. Jag väntade mig en klassisk restaurang där man skulle bli tvungen att beställa och sen vänta på maten, men så var inte fallet. Gymnasiets matsal var förvandlad till en liten streetfood-gata där man fritt kunde smaka på allt om man så ville. Stämningen höjdes ännu mera av lokala rapartister som uppträdde på en liten scen i mitten av matsalen. Inte nog med att matsalen var exceptionellt mysigt inrett, så var den fylld av människor. Och inte nog med det, det var även människor i alla åldrar, och av flera etniska ursprung. Det var trångt, men på ett bra sätt. Jag fick intuitionen att jag skulle borde ha slagit mig ner bredvid någon okänd och börjat prata och diskutera vad de tyckte om evenemanget och maten. Dock höll jag mig för mig själv, jag åt snabbt min mycket goda mat och tog mig snabbt iväg när jag hade lite bråttom till nästa evenemang.

Stämningen var på topp i gymnasiets matsal under Pop-up restaurangen.

Jag skyndade mig till busshållplatsen utanför Columbus, där jag tog en buss nr. 560 mot Brobacka. Efter en förvånansvärt lång bussresa, i områden jag aldrig tidigare rört mig i, steg jag av vid en lugn väg i Brobacka. Här syntes inte många människor till, vinden susade i lövträden. Jag anlände vid Brobackas simhall precis då deras evenemang började: Filmkväll i simhallen. Jag böt fort om till simkläder och smög ner i bassängen. Ett 40-tal människor hade stationerat sig redan i mitten av simhallens enda simbassäng. Det var mörkt, fönstrena hade täckts för med mörkt tyg. Filmen visades på väggen vid bassängens ena långsida. Filmen var en klassisk haj-film. Det var mycket roligt att titta på en haj-film plaskandes i en simbassäng. Dessutom behövde man inte sitta i nån konstig position, utan man kunde trampa vatten, simma fram och tillbaka, eller luta sig mot en flytkudde. Konceptet var absolut nånting som passade mig, för jag blir lätt rastlös under en lång film. Halvvägs genom filmen hölls det en paus, så man kunde gå och värma sig i bastun och äta eller dricka något. Jag for hem efter pausen, för att fortsätta kvällen på annat håll. Evenemanget var i sin helhet mycket lyckat för en simhall av denna storlek. Dock kändes det som om de andra kände varann väldigt bra, att de vara alla lokala ortsbor, att jag var helt klart en utomstående. Även expediten i kassan märkte genast att jag var ny på stället.

I sin helhet var de båda evenemangen mycket lyckade och lockade helt klart människor. Det var roligt att iaktta hurudan gemenskap som kan bildas i förorterna.

 

Text och foto: Linnea Westerlund

Kaupunkiakatemian Muuttuvat kaupunginosat, paikalliset voimavarat -kurssi